Linnekullabildspel 7 jan 2022

2022-01-07 Nytt år och nya tag, dags för ett nytt Linnekullabildspel. Skånsk vinter har fortsatt att dominera, det har växlat mellan riktigt kallt och nästan varmt. Snö har kommit och försvunnit med isgata som mellanspel. Just nu i skrivande stund är det ett par plusgrader och det småregnar. Långtidsprognosen lovar huvudsakligen tö de närmaste tio dagarna med en topp på 8 plusgrader om en vecka, måtte den stämma för elpriserna är olidliga. Det har inte varit så mycket djurliv i vintermörkret, men i går kom ett gäng hjortar på besök efter ett längre uppehåll. Ett gäng hindar med kalvar som strövar runt. Vi undrade om Laban, den ljusa kalven från sommaren och hösten, skulle finnas med i gänget, och om vi i så fall skulle känna igen honom. Han var ju så ljus att vi kallade honom Laban efter barnböckerna om “Lilla spöket Laban”. Nu har hjortarna vinterpäls och är mörkare i färgen, skulle det gå att upptäcka den lille tuffingen? Efter ett tag upptäckte vi en litet ljusare hjort i gänget, skymd av buskage. Efter lååång väntan med kameran tog den ljuse äntligen några steg bort från buskaget och lät sig beskådas. Och visst var det Laban! Betydligt mörkare nu men ändå finns ljusheten där. Vi har några kännetecken som är så pass säkra att det inte råder någon tvekan om att det är Laban. Ett streck och en samling vita fläckar på skinkorna är typiska för honom, men framför allt har han ljusa tecken på nosryggenen, i vissa lägen kan man uppfatta det som en vit ring bakom själva “näsan”. Han har också vit teckning runt den svarta nässpegeln, även vitt på öronens insida, ingen mörk kant längs ytterkanten. Ingen tvekan, Laban var här! Laban och en större hjort, mamma kanske, lade sig ner för en stunds vila, och det blev några bilder på honom både då och tidigare när han visade upp sina sidor. Jag lägger upp dem här, i hopp om att kunna be jägarna i trakten försöka spara Laban. Han är som sagt en tuffing, stångades med alla kalvkompisar i somras och i höstas sparrade han mot ett-, två- och treåringar och till och med en kapital herre. Han kan säkert bli en riktigt stilig hjortherre om han får hänga med några år. Bildspelet domineras nästan fullständigt av Laban och övriga dovhjortar, det har inte bjudits så många fototillfällen än i år. Naturligtvis kom hjortarna sent på eftermiddagen och det dåliga ljuset blev inte bättre av molntäcket. Jag tar med en dålig bild på ett par “pjoddar”, en pilfink och en järnsparv. Järnsparven är en av landets vanligaste fåglar, ändå är det inte många som sett den. Den är litet skygg och håller sig helst i buskagen, och den är dessutom väl kamouflagetecknad så det är inte konstigt att den är förbisedd. Dessutom är den ju ganska lik pilfink och gråsparv, det gör den ännu lättare att missa. Bilden tog jag för att kunna avgöra om det var järnsparv, som sagt en dålig bild men nu blir det tio jämnt i bildspelet ;-) Länk till bildspelet under bilden på Laban nedan.